Ideér som ska bli verklighet

2017-05-31 @ 11:05:30 || Allmänt
Alltså jag är den människan som går och tänker på idéer och hur allt ska utveckla sig hela, hela tiden. Det går inte en minut utan att jag hunnit fundera på mina idéer. Jag tänker konstant. De allra flesta av mina idéer jag gillar, dem ser jag till att det blir verklighet av det. Just nu håller jag på att knyta ihop säcken på en affärssidé jag haft länge. Den kommer gynna min andra verksamhet och i framtiden kommer den även gynna mina ponnybebisar som kommer titta ut. Det här ska bli sjukt spännande och det är som sagt dags att knyta ihop säcken och komma igång. Jag är hur det än är inte nervös för det. Jag säger väl lite som Pippi Långstrump ; Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!
 
Dags att utveckla och dags att sätta just den planen i verket!
 
Mer info om detta kommer avslöjas inom kort :D
 
 

<3

2017-05-31 @ 08:47:33 || Allmänt
 
Är det inte något speciellt med gula hästar? Den här godingen kommer från Irland och är väldigt trevlig att rida och ha med att göra. Himla okomplicerad. Lite känslig, men verkligen snäll.  En flicka på 9 år ca 147cm!
 
 
O här har vi den roligaste juniorhästen! Runt 156-157cm hög, är som en liten pigg ponny att rida. Snabb och vändbar, hoppar allt. Tror den som köper henne kommer plocka många rosetter. Välriden och enkel!

Läget med Appe <3

2017-05-30 @ 14:30:35 || Allmänt
Appe då...
 
Ja, vad ska man säga.  Den här våren har han jobbats ganska hårt, han har ridits mycket, tränats, och gjort några starter, där han gått överlag riktigt, riktigt bra. Han fick ju starta två klasser i skyrup under en vecka, där han fick 4 fel i vardera klass. Ingen biggie, rundorna var bra. Veckan efter fick han gå tre klasser, en 120, där han var RIKTIGT, riktigt fin. Jag tabbade mig på sista linjen så vi rev dem två hinderna, men alltså känslan var amazing. Valde att anmäla till 130 cm två dar efter och han känns toppenfin på framhoppningen. Inne på banan så får jag blackout och rider rent ut sagt skitdåligt. Alltså, jag vet inte riktigt vad jag syssla med. Det fungerar verkligen inte att göra så på Appe, han blir arg och sur. Kom kanske till hinder 5 innan det var godnatt.
Tänkte att jag anmäler till en 130 cm till på söndagen, går in och tar ett hinder i taget, för det här sitter ju bara i mitt huvud. Den här gången får jag till en så jäkla bra galopp att jag känner mig verkligen supertrygg när jag styr på ettan, men det tar tvärstopp. Alltså, Appe har aldrig någonsin stannat på hinder på det viset förrut. Aldrig.
Jag var så sjukt jäkla förvirrad när jag red ut från banan.
 
 
Jag brukar alltid ha en aning om varför en runda inte fungerade, jag brukar aldrig vara sådär förvirrad och inte ha en susning om varför det gick som det gick. Men just där och då fattade jag verkligen ingenting. Appe har sedan dess fått vila, och ska nu checkas igenom av veterinär så att det inte är något fysiskt fel iallafall. Jag tror inte det, men för att vara på säkra sidan vill jag checka av det iallafall. Om allt är OK så handlar det väl bara om att träna vidare.  Slipa detaljerna och få upp självförtroendet igen. Den fick ju sig en liten törn ;)
 
 
Jaja. Det kan inte gå perfekt alltid, och jag är otroligt bortskämd med att ha en häst som vanligtvis alltid ställer upp till 100% när jag gör rätt. Han är helt fantastisk och jag är som sagt otroligt bortskämd med att ha en häst som honom.  Kanske behövde vi denna motgången för att senare kunna prestera ytterligare bättre? Jag är ju alltid så fast besluten om att man måste ha motgångar för att pusha sig själv ytterligare ett snäpp. Så tänker jag liksom i allt annat, än just med Appe. Med Appe så rubbas min värld lite när det inte känns perfekt. När det då dessutom gick rent åt helsike i våra 2 senaste starter - då rasade min värld. Så jädra konstigt egentligen, när jag alltid annars bara blir bättre av en motgång.
 
Vi kommer komma tillbaka, vassare än tidigare känner jag på mig nu såhär när jag hunnit smälta det :p



RSS 2.0